alla dessa diagnoser

Jag har fått konstiga kommentarer från olika människor när jag har berättat att Theo utreds. Vissa har sagt något i stil med "alla dessa diagnoser hit o dit" som om de inte tror att de existerar. För någon som VERKLIGEN har ett barn som man känner behöver extra mycket stöd och hjälp så är det inte det roligaste att höra. Att få en diagnos kan ju betyda att man äntligen börjar förstå sitt barn och hur funktionsnedsättningen fungerar så man kan anpassa sitt bemötande, miljö osv så att ens barn tex slipper alla utbrott och blir ett lyckligare och mer harmoniskt barn. Med en diagnos kan man äntligen känna någon typ av acceptans att " han gör inte detta för att vara oförskämd, han gör det för att han har svårigheter han inte kan rå för" och man kan helt enkelt förstå varför han kanske aldrig sov på nätterna som liten och varför han har svårigheter med maten ( barn inom autismspektrum kan ofta ha svårt för vissa lukter och konsistenser) Jag har också fått höra : " bara du inte blir besviken om det inte är något", BESVIKEN? Varför i hela friden skulle jag bli det? Jag skulle väl bli den gladaste människan på hela jorden om det var så. Men nu är det antagligen inte så, och då är det skönt att få en diagnos så att man kan få den bästa hjälpen som går att få.