3 år senare fortsättning

Hursomhelst, så blev jag sedan gravid igen med Siri. Vi hade svårt att bli gravida med Theo så vi blev lite chockade över att syskon kom så fort, men det var ju såklart väldigt välkommet! Det tråkiga var bara att jag var tvungen att opereras och bli sövd under graviditeten ( som tur var gick det bra, men fy vilken ångest jag hade innan, var så rädd att förlora mitt barn) De skar upp halsen och tog bort knölen och halva sköldkörteln, och nu har jag ett ärr på halsen som ser ut som en glad mun ( tur den inte va sur ;) ) också får jag äta levaxin resten av livet. Mår betydligt bättre från struman nu, men har nu tyvärr fått väldigt ont i lederna i perioder och ska utredas för reumatism, men det har jag helt enkelt inte orkat ta tag i än, kanske vill jag inte veta, för det finns ju ändå inget botemedel mer än smärtlindring och vila o sjukskrivning när man har skov. Jag försöker kämpa på. Men den största anledningen till varför jag inte har orkat ta tag i mig själv just nu är för att min son behöver hjälp just nu, och han går ju såklart före allt! När vi var hos logopeden så konstaterades att han hade en grav språkstörning och ev autism. Detta kom som en total chock för oss och hela vår värld föll samman ett tag kändes det som. Vi som bara trodde att han var sen med talet och behövde en talpedagog. Hursomhelst håller han just nu på att utredas för ev. autism. Nu när jag läst mer om just Autism har jag förstått att det är ett väldigt brett spektrum och att man kan vara väldigt fungerande trots Autism. Att ha Autism är ingen utvecklingsstörning, utan bara ett annorlunda sätt att tänka. Om man anpassar miljön så märker man oftast inte att många människor har autism. Sen kan man ha Autism och utvecklingsstörning och det är då man går på särskola. Vi får se vad psykologen kommer fram till vad gäller Theo, men jag skulle gissa på antingen endast språkstörning eller ev en lätt form av autism. Jag tror jag har gråtit varannan dag  i flera månaders tid av allt detta, men i slutändan har jag kommit fram till att oavsett diagnos hit o dit så är han vår alldeles underbara, unika, känslosamma, fina, omtänksamma, kramiga, snälla, vackra son som vi älskar över allt annat.