3 år senare

På bilden nedanför är vår älskade fina Theo bara 2 mån ungefär. Idag är han 3 år! Tiden går fort och jag startade bloggen när jag skulle vara mammaledig med Theo o tänkte att jag skulle ha all tid i världen för att blogga om vad vi gjorde på dagarna. Men tji fick jag. Efter Theo kom var jag så fruktansvärt trött heltiden, en helt obeskrivlig trötthet som inte bara berodde på att man hade ett barn som inte sov om nätterna. Det visade sig sedan att jag hade en knöl på halsen, dvs struma, hypotyreos som resulterade i en skitkass ämnesomsättning. Men sjukvården trodde inte på mig först, de ville ju såklart ge mig antidepressiv medicin ( som de erbjuder alla som mår dåligt och som de inte orkar hitta den egentliga orsaken bakom alla symptom) jag blev skickad till psykolog som konstaterade att jag INTE led av förlossningsdepression och efter att ha blivit skickad hit o dit konstaterades struma och hypotyreos som jag redan hade sökt för från början då jag misstänkte det själv när jag läst om det o kunde bocka för vartenda symptom. Synd att jag inte fick hjälp direkt o hann gå upp 20 kg på ett år ( pga en ämnesomsättning som inte existerade) ge mig antidepp nu please, för DET om nåt är ju deprimerande! Att gå upp 20 kg men ändå ha alla vitamin och mineralbrister som går o ha i kroppen pga en ämnesomsättning som inte funkar. Inte konstigt man vart trött. Dessutom ammade jag och sov inte på nätterna. Usch! blir bitter bara jag tänker på det!